katarina_w

11:21 am: Flyttcirkus
Vid det här laget är det nog ingen av er som undgått att jag håller på att flytta. Just termen "håller på" är väldigt rätt. Jag har hållit på nu i tre veckor med stor hjälp av mina kamrater. Just nu är det föräldrarnas tur att "hjälpa" till. I föräldrars ögon är man alltid fem år.
Rasmus föräldrar Margit och PerErik kommer från dalarna för att vara oss behjälpliga. Min mamma Inga kommer med tunnelbana från Fittja.
Margit börjar med att konstatera att min nya lägenhet är inte så stor, att min gamla lägenhet är stor samt att allt skräp som är kvar i den gamla inte får plats i den nya. Tänk att det har vi redan listat ut, jag och Rasmus. En av orsakerna till att jag ska flytta är att jag tenderar att samla på mig lite för mycket skrot. Jag pekar: den och den och den ska INTE med. "Men den fina byrån, du kan ju ha saker i den." Just den fina byrån där bakstycket i mittenlådan ramlar bort varje gång jag lägger in kläder i den. Den byrån där den översta lådan till vänster fastnar när den har lust. Det vore trevlig om jag fick bestämma vlika av mina saker jag vill ta med till min nya lägenhet.
Nyss ringde Rasmus och tala om att vi har en hjälpsam Margit på ingång. "Vilken läghet ska vi skicka henne till?" Jag vinner och hon får åka ut till RAsmus i Skärholmen med mitt argument om att hon är bra på att slänga saker. Rasmus frågar lite oroligt om jag har räddat det jag ska i Skärholmen.
Margit tyckte det var lite trångt i mitt nya vardagsrum. Nu är det så att det blev inget vardagsrum när vi funderat färdigt på möbleringen. Det blev kök, sovrum och arbetsrum helt enkelt.

11:10 pm: I Startgroparna.
Rasmus och jag har packat de tre första flyttlådorna idag.

01:28 pm: Det är inte rättvist.
Jag har tagit hand om mig. Jag bäddade ner mig i tisdags kväll och sov hela onsdagen för att kurera mig.
Jag ska inte må pissråtta. Någon har kört över mig med en mangel och jag har visst svalt resten av tvättstugan. Snurrar i huvudet och bubblar i magen.

Föresten borde jag sortera tvätt. Jag och mamma har tvättstugan i morgon förmiddag.

09:18 pm: Möbler vi minns.
Mammas och min nya lek. Möbler vi minns.
-Kände du igen matbordet? undrade mamma efter ett besök hos yngste sonens farmor och farfar. Nej, det gjorde jag inte, jag bara kostaterade att de hade ett matbord i vardagsrummet också.
-Det var ju vårt gamla bord från landet. Jag undrar om de har satt fast skivan, den är ju så tung? funderade mamma vidare. Det var en bra undran men, varför nu? Under de fyrio åren bordet var i vår ägo var skivan aldrig fastsatt. Jag påpekade lite försiktigt att de matbord vi satt vid hemma hos min mamma inte heller har sin skiva fastsatt i underredet. Inte soffbordet heller sa jag och pekade mot vardagsrummet.

Mitt nya sovrum är ganska långsmalt så jag har funderingar på hur och var jag ska få plats med min säng.
-Din gamla säng finns nog har på vinden, säger mamma. Jo den är liten, sjuttio cemtimeter bred och oftast bara 170 centimeter lång. Nu är det så att jag väger sjuttioelva kilo och är ganska bred, min pojkvän är smal men över 180 centimeter lång. Inte ens en och en får vi plats i den.
-Men den dubbelsängen du hade förut, säger mamma som nu tydligen har glömt att det var ett litet smal sovrum. Om mamma kunde engelska skulle jag ha citerat monty python i en viss papegojscen. Efter att ha skruvat ihop och isär den ett flertal gånger, bland annat för att kunna flytta den från ett rum till ett annat i samma läghet flyttade den hemmifrån. Tre veckor senare kom vi på att det nog fattades en och annat ikeaskruv men då hade den nya ägaren redan monterat den med trälim och spik. Mamma minns plötsligt att jag hade en annan säng i tonåren. Den stod inne i det som nu är arbetsrum. På dess plats står ett skrivbord. Mamma säger att den kunde bli en bra extrasäng i det rummet när barnbarnen kommer på besök hos henne. Om jag tvärsäkert visste att jag kunde gama åt mig soffan i samma rum i utbyte skulle jag leta reda på sängen (hon har den troligvis på vinden). Nu står det som sagt ett bord där och bord har jag, med skivor som sitter fast eller i alla fall nästan.
Så var vi tillbaka på bordet eller borden igen. Faster har har hört av mamma att jag ska flytta och undrar lite oroligt "Du gör dig väl inte av med bordet Sixten har gjort". Nej säger jag men vill ni ha det så får ni det erbjuder jag dem. Nej tack säger de lättade över att borde "stannar i släkten" men inte just i deras hem. BordET föresten, hade inte hon det som jag har som soffbord i sin studentlägenhet. Det bordet har pappa Sixten också gjort.
Så där håller det på. Ofta går det över i möbler som finns. Då oftast på mammas vind. (Nån som har gissat det än? Ja, min pappa var möblesnickare innan han blev lärare.)
Andra möbler är lättare att göra sig av med. Mina ondskefulla soffor som äter barn ska arkebuseras med yxa och såg. Sen ska de obduseras för att kolla att det inte ligger några uppätna barn kvar i nån plymå.

09:42 am: Lägenhetsbytarkarusellen
Jag ska göra det jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag ska flytta från min lägenhet i Skärholmen.

Någonstans i bekanskapskretsen finns det alltid någon eller några som håller på att byta bostad. Flyttar ihop eller isär, ut från stan eller in till stan. Som student med studentbekanta har jag också sett många olika boendeformer. Studenter brukar fråga varandra om de bor hemma.

Mina flyttplaner har väl funnits ganska länge. Antalet hemmavarande barn, som det heter på blankettspråk, har varierat under de senaste åren. Likaså vems barn det har varit. Nu har antalet barn stadigt minskat.
Rasmus och jag har väl också haft planer på att flytta ihop. När den gemesamma boendekostnaden började närma sig 10k kr börjar det göra ont i plånboken. I början av året fick vi dessutom fast anställning båda två. Halvtidstjäster men i alla fall en stadig inkomst att visa upp för banken. Sen gick boräntorna ner. Sen gick bostadspriserna upp. Sen blev det ingen bostad köpt. Vi hade redan från börjat insett att det inte skulle bli i Stockholm men kanske Solna eller Sundbyberg.

Sent en torsdagsnatt i somras hade jag sällskap med Vladi på tunnelbanan. Jag klev av vid Stadshagen för att gå hem till Rasmus medan Vladi fortsatte till hooden i Kista. Då kännde jag att Kungsholmen är precis lagom långt ut. Jag ville inte ge upp den centrala lägenheten, återstod alltså för mig att hitta något mindre/billigare.

Nu började attså cirkusen för mig.

Camilla bor några hus bort i en mindre lägenhet, hon vill gärna ha min. Det är väl ok men min fyra kostar 5940 kr i måndaden henner trea 5700, så mycket lägre hyra blev det ju inte.

Richard vill ha en större lägenhet. Jag vill ha hans lägenhet. Richard tycker mitt område är tättbebyggt. Jag kan bara hålla med. Särkilt nu när de bygger bort min enda fria utsikt.

Caroline har en etta vid Odenplan. Hon har också två små barn. Caroline saknar fast inkomst och blir inte godkännd som hyresgäst.

Mitt i denna snurr kommer ett brev från försäkringskassan. Ditt bostadsbidrag för barn upphör eftersom Magnus flyttat. Det hade varit trevligt om han hade talat om det för mig.

Jag ställer mig i den interna bostadskön och tittar på två lägenheter. En i Blackeberg och en i Aspudden. Det är långt till Blackeberg och i Aspudden var det utsikt på en tall, eller möjligen insikt i en tall.

Under tiden har försäkringskassan räknat igen och beslutat att jag får behålla mitt bostadbidrag eftersom sonen uppgivit att han besöker mamma 0-1 gång i månaden. Den akuta paniken lugnar sig något.
Jag letar vidare på den interna bostadkön och hittar Lägenheten.

Två rum och kök på Kungsholmen. Utan hiss, utan balkong men med fönster åt mer än ett håll. Till och med badrummet har fönster.
Från första november kan jag krypa hem till mig själv från Tunnelbanestation Stadshagen. Den andra uppgången jämfört med Rasmus, en bit längre men nerförsbacke för Källgrensgatan.

Så från första november gäller ny adress:
Lindhagensgatan 95, 1tr 112 43 Stockholm

05:07 pm: "Nu är den förbannade sommaren här"
Maj och juni har varit lika hektiska som perioden mars-april brukar vara. Jag lyckades i alla fall vara ledig den helg som jag försökt hålla tom hela våren. Nu har någon däremot stulit en helg med medföljande vecka ur almanackan igen.
Jag ska ju hinna med både möhippa, Ravna samt släkten i Dalarna på de tre helger som är kvar innan lajvet.


Ja, jag erkänner, jag ska på lajv. Jag har fortfarande inte lyckas klura ut hur jag ska ta mig dit, än mindre därifrån. Däremellan kommer lajvet. Detta kräver utrustning som jag inte har, än. Det är gott om tid kvar, tre veckor.
Får jag bara en någorlunda bra beskrivning kan jag tillverka det mesta i tyg. På lajvets eminenta hemsida finns det en beskrivning på ett inlajvigt paraply. Här kommer den underbara beskrivningen:

"För att hålla huvudet torrt när du traskar i ett regnigt Dimbros Fäste kan du använda dig av smatterduk. Smatterduk är kortfattat ett lajvenligt paraply. Denna smatterduk konstrueras relativt lätt och snabbt med hjälp av vaxduk och fem pinnar och ett litet stycke läder (se ritning nedan).
---
Tag ditt tyg och markera ut och klipp fyra stycken liksidiga trianglar där den kortaste sidan är så lång som möjligt. Sy ihop de längre sidorna med förslagsvis vaxad lintråd så att duken får en pyramidform."

Jag älskar beskrivingen av trinanglarna. Tyvärr inehöll inte skisssen någon bild av dessa. (Snälla kan nån som är mer bevandrad i geometri skicka en bild till mig)

Detta är ett exempel på den hjälp nybörjarlajvare får. Välvilliga medmänniskor ger en tips och råd. Dessa råd är ungfär lika klara som beskrivningen ovanför. Två ord jag har lärt mig är offigt och lajvigt. Vad som är offigt och lajvigt har jag inte begripigt eftersom det varierar från person till person.
Trösten får väl bli Nicklas beskrivning av ett lajv han varit på. "Alla hade saker som kom från IKEA" Min otympliga koffert kommer från myrorna. Om detta är bättre eller sämre vet jag inte. Förövirgt borde jag ställa den i badkaret för att kolla om den är vattentät.

Summa sumarum är att jag har alldeles för mycket att göra och hamnar i deadlock. Lajvsakerna är en sak. Bokföringen och bokslutet på jobbet är ett annat. Föra att inte tala om Rs 232 och 485 som ska progameras i vad det nu var? Rasmus! Vad heter programmmet? -"va e va programspråk menar du. Dynamic C.
Å andra sidan tygbitar är roligt...

12:26 pm: Ja, jag lever fortfarande.

Det är lång startsträcka på mig. Nu fick jag äntligen tummen ur. Precis som när jag startade min journal är orsaken the one änd only Boris. Fast den här gången mer indirekt.

Jag har börjat jobba på PI-OHM Teknik AB. Jag började i första december och har halvtidslön från och med den elfte januari. Jag har fria arbetstider och i stort sett fri arbetsort. Ön Skarprummarna ett stenkast från Sandhamn är inte fel alls. Beroende på var jag arbetar så gör jag bland annat följande. Bokföring, gräver i kunders små enkortsdatorer, syr kuddar, administerar Pingvinfabriken.se

Fritiden i den mån jag har någon går åt till förberedelser inför Kejsartemplet.se. Jag och några vänner ska åka tillsammans. Nu är jag inte så bra på sammarbete så att det skar sig riktigt ordentligt i helgen när vi skulle genrepa. Just nu känns det som om jag ska åka samt att några av mina vänner också ska åka. det ordnar sig nog i slutänden.

Den första och hans "jobb" samt det sitanämda projektet med deras "fina" hemsida håller på att göra mig vansinning. Jag skriker: Gör om gör rätt! Nu hade Harrang ( nej jag tänker inte ge er länken) äntligen fått sin hemsida att fungera i någonting annat än exploder. De hade även en fin lämna komentarer här på oss. Så jag tänke att jag skulle lämna en komentar och berömma dem. Klickar på lämna komentar och får upp ett outlook express fönster. Hm jag änvänder pine när jag skickar mail. De fick inget beröm av mig. I Kejsartemplets debattforum svara folk på mina frågor. Det är jättebra. Problemet är att jag inte förstår svaren. Jag frågar: Av vilket matrial ska hinkarna vara agjorda. Svar: I seconhand affären.

11:25 am: Det första jag ska göra när jag blir arbetsminister är att förbjuda måndagmornar.
Jobbar min tredje arbetsdag idag. Lyckligtvis delvis hemmifrån med en mycket långsam start. Jag lägger någon slags patiens med mig själv och mina prylar. Frukostbuffe på treo, sammarin och lyckopiller. Jag har på mig mina jogginbyxor, har båda! stumporna i en hand men saknar trosor. Jag hittar de försvunna islådorna och en sockerkaksform när jag letar efter gräddvispen. Telefonladdaren har ingått ett slingrigt äktenskap eller i alla fall ettt förhållande med en reflex på snöre. Snöret sitter fast i min jacka och telefonen saknar laddning när jag ska ringa. Reslutatet är att jag ligger på min jacka i hallen bland alla skor en decimeter från vägguttaget och ringer viktiga samtal. Jag vill nog inte ha en bildtelefon. Lyckligtvis har min chef en lika lång startsträcka som jag så när vi sammanstrålar vid lunch är vi förhoppningsvis vakna och vet vad vi heter.

11:07 pm: Nej tyvärr, jag vårdar barn.
Novembertrött. Orkar ingenting alls. Inte lavjbaka med kompisarna, inte gå på bazar i kyrkan, inte gå på ettans fest med studiekamraterna.
Hämtar yngsta sonen i Tyresö. Hans pappa behöver en lång lugn helg med sin flickvän. På söndagen är sonen blek, frusen och mår illa. Det blir ingen skola på måndag meddelar jag barnet, pappan och skolfröken.
Idag har det varit ingen gipsgjutning på Portis, inget besök på arbetsförmedlingen. Tyvärr jag kan inte, jag vårdar barn.
I morgon blir det ingen portis heller. Lite läxläsning ska jag försöka klara av. En lite stund kan vi prova att gå ut.
Jag tror vi blir friska framemot torsdag, då har jag gympa och stacken och Martin ska bygga något roligt i skolan. Fram tills dess vårdar jag barn. Det betyder att vi sitter inrullade i varsitt täcke och spelar TV-spel.

10:21 am: Går fickvalsen
Jag har bestämt mig för att jag inte ska ta ut pengar från mitt konto förrän i eftermiddag. Nu behöver jag tre kronor för att köpa en bulle på Portis i eftermiddag, alltså går jag en fickvals. Att gå en fickvals är att leta genom alla jackfickor efter småpengar. Oj vad jag hittar "försvunna" saker. Min dosett, den extra telfonladdaren samt min palm pilot. Pengar? Summa femtio öre.
Nästa ställe man letar på är soffan som äter barn. Bingo tie spänn.

09:04 am: Jag ser jättebra ... bara jag har rätt glasögon.

Jag var till optikern igår och kollade synen. De skickade ut ett fint reklamerbjudande, syundersökning gratis värde 275 kronor. Jatack. Jag borde ha gått för länge sen.

En synundersökning är en ganska märklig historia. Man sitter på en liten tron i ett skumt rum. Brevid sig har man något som ser ut som en industrirobot. På robotens arm sitter en tjock metallplatta. Det hela påminner om den otäcka röntgenapparaten hos tandläkaren men metallsaken de kör upp i anskitet är platt och har hål för ögonen. Sen projecerar optikern svarta bokstäver i ljus fyrakant på en spegel och man läser som i första klass. F G T V. Sen blir det mindre bostäver och mindre bokstäver. Ser du något här? Svarta fläckar. Optikern stoppar i små slipade glasbitar i metallplattan och säger uppmuntrande, nu då? F R nånting V T. Mer glasbitar. Titta på någontning igen nu. C? O? G? eller Q?

Kontentan av det hela var att mina vanliga glasögon är för starka samt att jag behöver glasögon på nära håll också fast av en annan sort. Rasmus gruffade. Inte för att jag beställt nya dyra glasögon utan att jag nu skulle ha ytterligare ett par glasögon att förlägga.

02:12 pm: Läxhjälparen

Jag passerade medborgarkontoret i ett ärende. Där hängde en lapp. "Vill du bli läxhjälpare, ring Per." Ja, jag vill bli läxhjälpare, så jag tog mobilen och ringde med en gång. Per lät som han fått bingo när jag ringde, ung (de andra är 65+), tjej och matteintresserad. Visst kom till biblioteket på torsdag.

Torsdag klockan 16.00 infinner jag mig på biblioteket. Jag förväntade mig små mellanstadieelver med matteböcker med plus och minus. Ack vad jag bedrog mig. En kille som läser intesivkurs matte på komvux och en tjej som läser mattebasår på univeritetet. det är bara att gräva djup i hjärnan och skaka fram kunskaperna. Samtidigt är det en jättekick när jag inser att kunskaperna sitter där. Ringrostig, javisst men inte så farligt.

04:14 pm: Tillbaka till Portholmen

De ringde till slut från Portholmen och saknade mig. Lite sent påtänkt kan man tycka. Bazaren är i morgon och de påpekade lite fint att jag inte hade gjort klart det jag höll på med. Naturligtvis gör Katarina snabbutryckning och fixar och duttar men jag höll mig borta tills de ringde och saknade mig.

Det drastiska som fick mig att äntligen börja med den här nätdagboken hände just på Portholmen. Portholmen är ett vuxendagis. Egenligen har det en fin undertitel. Träfflokal för psykiskt funktionshindrade men vuxendagis säger mer om vad det är frågan om. Vuxna människor som träffas och fikar och snackar skit, förträdesvis om de som inte är där just då. Jag har inte speciellt mycket gemensamt med övriga gäster på det där stället. Det heter visserligen psykiskt funktionshindrad vilket betyder trasig i själen men de flesta ligger en bit under normalgenomsnittet i begåvning. Om det beror på att de är söndermedicinerade eller bara är så ändå vet jag inte. Jag är naturvetare med god allmänkoll och en IQ på en bra bit över 100 men med en EQ ganska nära noll. Jag silar alltså bort mycket av snacket och kör mitt race. Mitt race är att sy saker. Jag syr grytlappar, kuddar och dockkläder som vi säljer på våra två årliga Bazarer.

Nu är det så att jag kräver attt folk som är anstälda för att gör ett jobb också gör det. Man kan gör ett jobb mer eller mindre bra, det vet jag men man ska faktist göra det man är anställd för. Det är tre tjejer anställda som personal. En av dem är undersköterska, en annan mentalskötare, den tredje saknar formell utbildning. Att jobba innom vuxenpsykatri kräver sin kvinna. Det är inget jobb du gör med vänster hand.

Den nya ordningsregeln: Vi ska respektera varandra! kom upp. Juste tyckte jag nu sak vi se vad det betyder. Jag får ta plats och behöver inte stå ut med dravlarna om jag inte vill. Så kommer mannen med ett ego som en uppblåst elefant in och vill dominera rummet. Jag säger ifrån att, nej det passar sig inte du får vänta på din tur. Då tycker personalen att jag inte respekterar den störande mannen, trots att han avbrutit mig mitt i en historia som jag berättade för de andra. Det hela slutade med att jag blev skitarg och gick därifrån och bestämde mig för att inte komma tillbaka förrän de ringde och saknade mig, vilket tog nästan två veckor.

Idag var jag som sagt tillbaka. Jag blev mottagen med öppna armar. Vi har saknat dig så. Jag sa som det var att lusten att komma dit är inte så stor. Jag nämde lite av det som hade hänt men det verkar som om det är överspelat. Jag mår ju bättre nu. Mellan rader lät det som om det i alla fall var mitt fel och jag hade burit mig dumt åt. Att de som personal gjort fel är förmodligen otänktbart. Att de skulle ta lärdom av det som hände är ännu orimligare. De kommer fortsätta att göda elefantegon och vi med dåligt självförtroende som skulle behöva hjälp att bli hörda kommer att forsätta kväsas. Jag kommer nog inte gå till Portis så mycket i framtiden. Jag undrar vem som ska sy kuddar och grytlappar till bazarerna i fortsättning? Det är bara jag och en kompis som gjort det och hon går inte heller dit efter det som hänt.

10:48 pm: PS2
Familjen blev med en PlayStation2 i helgen. Jag har en känsla av fritidsproblemen är lösta för en lång tid framöver. Jag har också en känsla av att det kommer att ha en dålig inverkan på städning och diskning. Matlagningen klarar sig eftersom jag för några veckor sedan övergick till en smörgås-diet.

01:51 pm: Katy och kaj räknar instrument.

Jag ser mig omkring i pojkvännens lägenhet. Rasmus bor på 23 kvadratmeter och samlar på musikinstrument och radioapparater. Lyckligtvis har hans föräldrar oändliga förvaringsutrymmen där han förvarar sina radioapparater.

- Varför har du två syntar, två gitarrer och hemma hos mig två fioler?

- Det är bara de instrument jag spelar mycket på som jag har två av. Jag har till exempel bara en banjo, bara ett dragspel, en mandolin.

-Jag kanske inte ska klaga, jag har ju två flöjter här... eller hos mig.

-Ja, du har två här och två där eller till och med två här och tre där.

-Jag äger bara tre flöjter så det är inte tre här och två där!

- Du äger tre flöjter och har två här och två hemma hos dig?

-Ja!

-2+2 är?

-Jag måste duscha nu.

11:12 am: Tonåringar sover länge på morgonen?

Min älsta son Erik har i alla år varit morgonpigg. En klysha när man får barn är ju att "nu får ni inte sova på morgon längre". Jodå han kom travande glad i hågen fem på morron med sitt Hej mamma! Då kommer nästa klysha "när de bli tonåringar då vill de aldrig gå upp". Lagon trösterikt när ungen är fem år gammal.

Det har nog varit lite synd om Erik genom åren att bo med sin familj av fyra välutvecklade sjusovare. Underbar är scenen som utspelade sig för ett tag sen. Erik sprudlade glad har tråkigt och försöker väcka lillebror för att få sällskap. Lillebror sätter sig upp, glor på detta monstrum som försöker väckas och säger "det är inte morgon än" varefter han lägger sig ner igen och somnar.

Att även kompisarna drabbas av denna iver fick jag klart för mig när en kamrat förklarde för mig: Erik är en transformer, på morgonen transformeras han till en Morgonpiggus Hulliganus. Vi adopterade uttrycket direkt. Nu är det ju inte bara det här med att han går upp tidigt. Om man mot förmodan skulle behöva väcka honom kommer nästa insikt. Han vaknar på tio sekunder blankt och är klarvaken och och pigg. Det var en lögn, det tar fem sekunder.

Så i fredags kom äntligen den där dan tonåringen sover på morgon. Jag har väntat ganska länge, sonen är nitton. Vi hade suttit uppe och jiddrat till klockan var kvart över fyra torsdag kväll. Av någon outgrundlig anledning vaknade jag kvar över sju morgon därpå. Jag hör hur sonens väckarklocka går igång och blir tyst och sen igen. Han snoozar! Detta upprepas inte. Sen går min väckning igång av nån underlig anledning, min kära gamla lokalradio (jag ska berätta om den en annan gång). Även jag snoozar. Även om jag är vaken så är jag sådär lagompigg som man brukar vara, död Zombie är en ganska bra beskrivning. Efter trekvart kommer jag på att jag hört sonens väckning men inte sonen så jag hasar ner för att väcka honom. Jag petar på honom, han säger öh, jag petar igen, han säger öh och vänder på huvudet. Jag jublar innombords. Han kan vara morgontrött. Jag går och kissar för att gå tillbaka och väcka igen som jag gör med de andra grabbarna. När jag kommer ut från toaletten sitter Erik upp och fixar till det nedersta på byxbenen, färdig att ge sig iväg till skolan, pigg och gla. Hej mamma! Så jag väntar fortfarande på att han ska börja sova länge på mornarna.

12:32 pm: Tummen ur.
Så har jag då äntligen skaffat mig en livejournal på nätet. Det är kostigt att allt ska ta sån tid och att det måste hända någonting drastikt innan jag får tummen ur.